Den trasiga männsikan, som blev förnekad.

Jag tror nu att jag är beredd att släppa min mur. Min nakna hud skall nu få synas. Jag är inte rädd längre. Alltet, som skrämde mig har blivit till aska. Någonting mycket vackert reser sig upp i ur askan. Kan det vara en ny början eller helt enkelt den jag egentligen är under all min fasad? Jag kan ännu inte riktigt förstå vad som har fått mig eller ens vilja ta bort denna mask. Kanske har det med att jag är nu villig att syna mina skuggor. Du, som nu har väckts till liv, skall jag tacka dig eller skall jag bara njuta av den glädje och åtrå du sänder ut.

Jag är nu villig att känna ömhet och åtrå på "riktigt", jag vill inte längre gömmma mig eller låtsas något. Jag har gjort det ett bra tag nu, och jag är inte längre villig att betala den kostnad jag mister till att berör någon med min närhet. Det finns så mycket att lära och ta emot, och jag känner nu att jag inte längre vill undvika det. Människor är så rädd för något så ömt och vackert. Är det styrkan eller passionen som gör att vi hellre blundar, för att inte möta den andras känslor?. Jag känner nu att jag har alltid tyckt att det är oförståligt med sådant beteende, men jag kan nu först se att jag har inte heller vågat leva ett liv med känslor. Jag har aldrig tillåtit mitt träd blöda, för att ta emot näringen och sårbarheten från min älskade. Blodet som den bär på är den nakna hud, som jag har. Och det jag sa innan skall nu också bli en sanning för mig, men också de som vidröra detta.

Vi tror att sorg, rädsla, ilska, och svartsjuka är "fula" och vedervärliga känslor, som man aldrig skall låta sig kännas vid. Varför inte ge sig hän till de känslor istället, och våga verkliegn leva ut dem i dig. Stäng inte dessa dörrar, du vet inte vilken gåva du går miste om. De finns där för en anledning. Det är vi själva som har satt etiketter vad som är "gott och ont". Låt ingen annan ta ifrån dig dessa varma och betydande delar i dig. Det är bara en känsla, och ingenting annat, utan det är du som sätter en värdering till det, och därefter jämför du om den är "bra eller dålig".

Om du vill känna någonting nytt idag, just nu i det här ögonblicket, låt dig då bara vara med känslorna, känn bara in, känn på dess form och djup den bär med sig av. Låt denna känsla få fyllas upp över hela din börstkorg, mage, huvudet och sedan ner till ben och fötter. Du ska känna dig helt uppfylld av den känslan, först då har du verkligen klarat av att bara känna den. Du kommer också att förstå att det inte var så farligt, läskigt, utan du kanske till och med känner dig lugn och tillfreds. Våga även ge dig hän till de känslor du förnekar, för att våga känna och njuta fullt ut!