tisdag 19 augusti 2008

The Game we call our World

Det jag såg med mina ögon ikväll var något jag inte har kunnat känna eller sett tidigare. Det gav mig möjligheten att kunna känna världen och människorna med en känsla av ödmjukhet och förståelse. Istället för den pessimistiska, svartvita värld och den dömandes blick jag har haft tidigare mot andra. Förståelsen visar mig att människorna jag har i mitt liv är en metafor och en avbild av de rum och den byggnaden jag själv har skapat inom mig. Dessa rum är en bild av mitt inre och så också för det yttre.
Förståelsen jag har nu insett värmer mig om hjärtat och den obesvarade frågan har blivit besvarad. Mina tidigare sår och icke förlåtande beteende har nu visats sig vara mina svar varför jag har det liv jag har idag. Mitt hjärta slår högre än någonsin och den sjunger ut en sång med en stämma av harmoni och fred.
En mycket klok dam sa till mig en gång att det är bara vi själva som väljer att bli sårad eller känna sig olyckligt kär. Denna visa mening förstår jag först nu, eftersom jag väljer själv att ha det stängt eller öppet Därför tänker jag nu låta mitt hjärta vara öppet oavsett vad som kommer i min väg.

”Here I come and lets play the fucking game for fuck’s sake” it’s now or never because i'm here to live my life full out right now!