Ju längre tiden går mellan oss desto mer förvirrad blir jag.
Jag känner en längtan efter dig,
men också en intetsägande känsla av likgiltighet.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
Jag vill så gärna få kontakt med dig igen.
Jag vill veta om det finns något mellan oss.
Bara en puss och få känna av pirret i magen.
En liten sak, men ändå så storartad sådan.
Jag vet att du har fortfarande intresse för mig,
men att det är mycket som rör ditt lilla huvud.
Bara en signal eller ett sms skulle förändra allt
Du har beröringens gåva och närvarons tilltro,
men dock lämnades du utan ordets innebörd och förståelse.
Du är mig verkligen fin och något utav det vanliga,
men jag hoppas verkligen att vi snart hör av varandra.
"Du är mig en tapper Soldat
Men också en civil människa,
som behöver ömhet och kärlek,
som alla vi andra. "
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar