Jag är så jävla less på mitt liv... jag kan inte ens ha en förståelse till varför jag beter mig som jag gör. Varför kan inte jag få hitta någon, någon som verkligen vill ha mig? Jag orkar inte längre, jag är så himla trött på mitt liv och den pågående cirkeln, som om och om igen börjar på nytt. Det finns inte mycket att säga, jag vill ha kärlek, jag vill kunna känna kärlek i mitt liv, och få det bekräftat av någon. Varför kan inte jag bara få en liten gnutta av det? är jag så trasig, så oviktig att jag inte anses som om jag är behov av det.
Jag t.o.m. känner en bitterhet för det som händer i livet med relationer, och jag kan inte ens ge en bra anlednings varför jag känner det. Jag vill ha en man i mitt liv, men samtidigt känner jag finns det verkligen någon där ute? usch vad jag hatar mig själv när jag säger så. Jag känner mig så himla hopplös. Jag vet inte ens om det finns någon mening med det. Jag vill verkligen inte bli en bitter gammal dam, men dessa tankar blir allt mer bekräftade. Varför kan jag ge andra goda råd, men till mig själv faller jag bara i den svarta svackan. Och det verkar som om jag inte heller kommer upp ur den.
Jag önskar mig bara att någon skulle kunna hitta mig, och kanske med lite ödmjukhet slänga ner ett rep, för att låta mig komma upp ur mörkret. Men den tanken får väl jag helt enkelt bara släppa. För jag tror att det inte finns någon "prins" där ute, som ens känner sig manad till det. Jag tror hela tiden på nytt att han kommer nu, och att det är min tur att få glänsa i solskenet med champagneglaset i handen. Ack vad jag känner mig dum, och lurad på samma gång av mig själv. Jag vill kunna leva, jag vill kunna tro på att jag också kan få hitta någon, men den tron blir allt mer suddig och intesägande. Jag kanske ändå är till slut kvinnan med vinglaset...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Såg att du hade kommenterat ett av mina inlägg. Hade inte ens tänkt på att det gick. Tack så mycket!
Och välkommen i klubben! Har kännt tusen gånger som du skrev. Just idag är en sådan dag. Det mest har kännts helt hopplöst och man önskar att man hade någon som bara kunde lysa upp ens tillvaro lite. Någon att luta sig mot. Fast samtidigt känns det som om att man är en kille och ska fan inte vara så blödig. Många gånger pressar jag undan mina negativa tankar och begraver det djupt någonstans. Men det är fan inte bra, kommer alltid upp till ytan iallafall. Oj, nu blev det inte så mycket kommenterande.
Jag är iallafall övertygad att du kommer att uppleva äkta kärlek. Du är en jätte trevlig och vacker tjej! De är blinda om de inte inser det.
Ha det fint!
Skicka en kommentar