Skrattet från ett barn.

Det du gav mig.
Alltet du vågade visa mig.
tyder först sin bekännelse nu.

Det du bar på, alltet som skymte din skugga.
Visade sig vara ditt leende, ditt skratt och din vilja.
Du är så fulländad, så vacker och oförstördbar.

Låt mig bekänna min ömhet och förundran över ditt skede.
Du kom och du står i den fasta grund vi kallar för nytt perspektiv.
Du förundrar mig, du visar mig hela tiden någonting nytt,
som väntar bakom hörnet. Och jag älskar det!

- Annina Koch